Hör min tystnad

Jag har tidigare sagt, att jag hatar mitt rum,
jag hatar orden väggarna kastar på mig.
Men nu, vill jag inget annat än att stanna här,
ligga här.
Orden är okej, jag känner att jag finner en slags
hmm...Sanning.
Det är lugnt, jag behöver inte le,
jag behöver inte ens prata.
Bara vara...
Bara vara jag.
Ja.
Men synd att jag inte tycker om mig själv,
vilket jävla sällskap. Inte konstigt att jag blir
galen.
Hes röst och gitarr i min hörlurar, åh!
Tack...För denna ensamhet!
Tack för detta jävla liv.
Bra jobbat Mii..Bra jobbat.
Smakar salt.