Du skulle bara veta hur det känns,
att varje dag, känna sig otillräcklig.
Alltid i vägen, eller bortglömd.
Alltid sist vald.
Du skulle bara veta.

Om 1,5 timma, är han hemma igen.
Efter fem nätter, får jag träffa honom.
Jag längtar så mycket, så det inte klokt.
Jag har aldrig saknat honom såhär mycket,
aldrig saknat någon så mycket.
Äntligen kommer jag kunna sova igen.
Åh, inte långt kvar.
Jag älskar dig så!

" Har du någonsin undra hur
det skulle vara om du inte vad du längre?
Ifall du plötsligt var borta, hur skulle din
värld reagera?
Det du fantiserar är fel. Det är inget
romantiskt med döden. Sorg är som ett hav.
Det är djupt, mörkt och större än oss alla.
Smärta är som en tjuv i mörkret."

Kärlek

Jag saknar så att det gör ont,
och det har bara gått 28 timmar.
Nu återstår det, nästan 100 timmar till.
Jag vet inte riktigt hur det ska gå.
Men jag antar att jag får göra det bästa,
utav det.
Nästa lov, vill jag umgås massor,
och aldrig släppa dig!

Jag känner mig så halv utan dig.

Juligt

Julen närmar sig,
och jag längtar tills
den är över.
Även nyår.
Vill ha 2010, och en
resa mot sommaren.
Vill inte ha insnöade personer,
vill inte ha jul.
Men god jul till er som firar,
hoppas ni har det trevligt!

Tala ut

Det var skönt.
En väldigt dålig orsak,
men ändå skönt.
Det bästa vi gjort.
Jag är nöjd.
Du vet vem jag är,
och vad jag kan erbjuda!

Mardrömmar

Det har nu gått runt fem veckor,
sedan mina mardrömmar började.
Varje natt, och jag vaknar skräckslagen
varje gång.
Vissa drömmar har också varit så verkliga,
att jag minns mig själv pratat med någon i
mitt rum. Om det är en skepnad som besökt
mig, vet jag inte.
Men detta börjar bli lite väl läskigt.
Jag väntar på ett svar till alla mina mardrömmar,
jag väntar på att det ska hända något.
Jag hoppas det gör det snart.
Jag vill ha bra drömmar igen.

Overkligt

Stressad,
trött,
skakar,
svettas,
huvudvärk.
Trött på att alltid någon dag i veckan,
inte orka mer.
Ingen skola, inget folk.
Jag vill kunna gå igenom en hel skolvecka,
utan att bli ett vrak. Men det verkar inte hända.
Jag ligger hemma och saknar, fyller hela min
kropp med smärta, och saknad.
Jag är trött på att sakna.
Jag är trött på att vara känslig.
Jag vill vara stark.

Det är skönt, med puckon till vänner!

Haft en mys lördag.
Och blivit fotograferad, av Tanya
i studio. Får se hur bilderna blir.

En saknad, ett hopp, en tro

Jag visste inte vad kärlek var,
jag vet nog säkert inte nu heller.
Inte den äkta kärleken i alla fall.
Men jag trodde alltid på den.
Den kärleken som alltid finns i filmer,
som får en att gråta.
Jag hade hopp om att det en dag, skulle
hända mig, på riktigt.
Jag tror det händer.

Det jag saknade var, en arm som höll om mig
på nätterna, som skyddade mig mot allt det onda.
Koldioxid som flåsas i nacken, snarkningar, som håller
mig vaken. Hjärtslag som inte är mina.
En hud mot min, inte hård, inget skal.
Jag saknade att ligga och svettas, så man fastnar
i varandra.
Jag saknade någon att brottas med, bara för att
få täcke. Om den största platsen i sängen.
Även fast det slutar med att man ligger tätt ihop.
Kalla fötter mot mina.
Jag saknade det allra bästa, att vakna,
och veta att någon fortfarande ligger bredvid
mig, håller fortfarande om mig.
Någons ögon stirrande djupt i mina,
och ett " Jag älskar dig ".