Confused

Var är din plats?
Vad är din plats?
Har du en plats?
Jag vet inte var du är,
i mitt liv.
Jag vet inte vem du är,
i mitt liv.
Jag vet inte ens om du är,
i mitt liv alls.
Ena dagen är jag "din".
Andra dagen är jag en bekant.
En av alla andra.
Vad är min plats?
Får jag tala högt om det?
Får jag längta?
Eller sakna?
Ska jag hoppas?
Eller tro?

Melissa Horn

"Jag ville mötas nånstans nere på djupet
Jag har varit där förut o jag är inte rädd
Och dina ögon ja dem ändrar färg i ljuset
Men de kan titta nu jag är beredd

Lät du henne komma närmre
Var hon vackrare än mig?
Ja, det finns dagar som jag tänker mer på henne än på dig
Jag går bredvid men halkar efter jag orkar inte springa mer
försökt att visa dig med blicken men det är inte mig du ser
den här platsen är någon annans och jag måste hitta ut
hur ska man älska nån som har älskat nån förut?"

Ja, jag är rädd för att
bli kär igen.
För den smärta efteråt,
är ingen värd att känna.
Jag vill inte vara med om det igen.
Visst jag kan ha sex med dig,
vilja umgås med dig.
Men var inte rädd för att jag kommer
bli besatt. Jag kommer inte bli kär än.
Det är inte dags än, på långa vägar.
Jag tar min tid.
Och om du råkar bli kär,
kan jag säga att jag tycker om dig.
Men om du vill ha samma kärlek tillbaka,
kommer det ta sin tid.
Jag ska först lita på dig, känna dig utan och innan.
Och inte vara osäker.
Aldrig igen.

Jag ville ha dig länge,
för alltid.
Men livet kom i vägen.
Det dödar mig,
sakta med säkert.
Allt det som hände,
dödade en stor del av mitt
hjärta.
Jag är inte alls samma person.
Jag har slutat tänka med hjärtat,
och det känns främmande.
Inte alls bra.
Inte alls skönt.
Fan ta dig.

Jag hoppas bara
att det är en fas jag
går igenom.
Inget långvarigt.
Jag är inte sån här.
Detta är inte jag.
Jag kan bättre.
Jag är inte känslokall.
Nej sluta.
Få det att sluta!

Det är sjukt, hur lika
vi är på insidan,
fast ändå vara så olika.
Våran utsida är tvärtemot
varandra. Och jag trodde inte
att just du, skulle klara av att få
mig glad igen. På bara två dagar
har jag insett så mycket.
Så mycket som jag velat förneka.
Så mycket som jag velat tro.
Så mycket, som jag trott varit dumt,
men du motbevisar allt.
Jag är chockad.

Ilska gör dig stark.
Det får dig att inse,
att ingen ska behandla dig illa.
Det är inget du behöver.
Bli arg. Skapa ilska.
Var stark.
Du klarar det så bra utan skit!
Jag bär inget annat än ilska,
när jag tänker på dig.
Det funkar, bättre än du tror.