Tom.
Jag hatar det, vill inte.
Det finns liksom ingen plats,
där man kan sätta tomheten.
Det finns ju inget, men ändå så mycket.
Tomt, men ändå lyckas jag slå knut på
mina tankar.
Förstår inte varför jag ska göra det
så besvärligt för mig själv.
Snälla få det att sluta!!! Snälla?
Jag behöver det inte, jag vill inte.
Är det ok om jag vägrar?
Tack.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar