i en halvtimma,
utan att min hjärna spelar mig
ett spratt om kvällen.
Bilderna bläddras igenom,
framför mig.
Bröstet är tung, det är en sten som
klämmer ihop mina luftvägar.
Allt jag ser är dig,
dig som jag aldrig verkar få röra,
igen.
Som ett barn, som inte får sin favoritleksak,
gråter jag varje natt, för att aldrig fått
dig.
Hej då länge,
mitt hjärta klarar inte av att se dig.


Inga kommentarer:
Skicka en kommentar