Det är skönt nu,
varje dag släpps en börda
från mitt bröst.
Jag har lyssnat på en man,
med vackra sånger.
Han var kort, liten,
tatuerad, och hade nya boots.
Han visade mig en annan värld,
ett annat perspektiv. Som jag
tidigare glömt av.
Han fick mig att sluta sakna,
att vara tacksam, och inte känna mig
ensam.
Han fick mig att må bra inombords,
trots de sorgsna texterna.
Och det är ganska skönt nu,
när alla bördor börjar släppa.
Snart, snart är jag fri.