Karmacoma

Jag skulle inte påstå att jag är,
den som tror att alla hatar mig,
för uppmärksamheten jag inte får.
Eller en komplimang.
Eller för att jag har få bra vänner.
Jag är den som alltid hatat mig själv.
Jag är min värsta fiende. Och jag kan inte
bli av med mig själv precis.
Jag får inte bort det onda i mig, hur lätt som helst.
Men så länge jag ger mitt bästa intryck till andra,
som dem säkert tycker inte ens behövs, för att jag
skulle vara bra som jag är, så mår jag ändå bättre.
Alla behöver inte tycka synd om mig, eller tycka att jag är
så hemskt underbar.
Framförallt är det inget fjäsk heller. Det gör mig bara
glad, och jag har lättare att acceptera mig själv,
så länge jag alltid gör mitt bästa och tar vara på saker.
Ta vara på saker.
Vi har ganska tur ändå.
Jag hoppas på att en dag kunna döda fienden i mig själv.
Jag vill kunna vara lycklig, förevigt.