En vecka på lägret har gått.
Jag har varit med om två,
födelsedagsfirande.
Ett av dem var min och Annas.
Även två bråk, två panikångest,
två nätter med tårar,
och två dagar med regn.
Annars har det varit skinande sol,
med glada barn.
Det har också varit extremt mycket folk,
med extremt nya ansikten.
Men ändå övervinner demonerna,
allt det glada.
Och nu när regnet öser ner, kan man
inte motstå att må dåligt.
Många håller med om att,
inget privatliv finns här.
Och man har varje dag svårt,
för att kunna vara sig själv.
Därför kommer jag ligga i sängen och läsa,
en hemsk bok, om en liten flicka,
vars liv var värre än någonsin.
Imorgon är det DISA,
och även soc möte om
flyttning.
Jag vill inte.
Varför tjata emot om att
spendera min sommar,
hos folk jag mår bra hos.
Jag vill inte argumentera mer.
Jag orkar inte det.
Hej!
SvaraRaderaGott att se att du har det okej. Är det klart om flytt?? Skicka en rad när du vet. Bara för att man är på läger behöver det ju inte vara idel solsken, det är ju rätt intensivt att vara iväg. Du vet ju också att inget svänger i en handvändning... Vi hörs!