Jag känner mig mer än ensam,
ikväll.
Jag har gått igenom dagar,
utan någon berörning,
eller empati.
Flera dagar, utan någon som
sagt " Jag kommer alltid finnas här",
utan någon, som vill hålla en kär.
Jag känner mig mer än ensam,
ikväll.
Inte ens väggarna vill tycka om mig
längre.
Varken en liten liten myra,
eller en stor stor demon;
bara helt tomt.
Jaha?
Jag är så besviken och frustrerad,
jaha?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar