Besökare

tisdag 26 maj 2009

Play

Det är något som spänner,
så hårt. Något som gör att
jag inte kan titta.
När alla tankarna slår slit,
i huvudet, vet jag inte till slut,
vad jag tänker på.
Man skulle kunna säga allt,
man skulle kunna säga inget.
Allt går som ett bildspel,
framför ögonen. Men jag vill inte se.

När folk stirrar, låtsas jag att inte höra.
Om någon frågar,låtsas jag att vara med på allt,
låtsas att det är inget fel nånstans.
Är det över än?
Kan jag öppna ögonen nu?
Min kropp gråter på insidan,
något gör ont, och det går inte få ut.

1 kommentar:

  1. Din plats stod tom... Jag passar den åt dig tills du dyker upp!

    SvaraRadera