Varje morgon när jag tar på mig mina kläder,
väljer jag också vilken personlighet jag idag
ska bära.
Men har du märkt att jag väljer inget tajt?
Nej, jag vill ha plats för själ, men inget ska
synas. Inga konturer om hur det kan se ut.
Ingenting.
Om jag aldrig skulle behövt gå ut, skulle
jag aldrig klätt på mig.
Jag skulle då aldrig vara någon.
Men det gör mig inget, för det är jobbigt,
att låta folk skrapa sönder ens själ.
Och att klädsen inte räcker till längre,
att den en dag brister, är inget jag vill.
Inte idag, inte imorgon...
Låt ingen hindra dig att känna
sann lycka.
Men jag tillät morgonen förstöra min dag.
Nej, jag tillät mig själv, förstöra mig,
bara mig.
Självdestruktiva tankar kan nu rivas på
naken kropp.
På mig
den jag alltid varit.
Det ni aldrig skulle få veta.
Du vet att du alltid duger som du är, med åldern kommer kanske den insikten. Tonåren är den tid man trivs minst med sig själv sen ökar förhoppningsvis acceptansen med åren.
SvaraRaderaJag saknade dig i morses, så snälla... ta på dig något rymligt och kom imorgon. Om själen skulle läcka ut lite är den säkert vacker att beskåda ändå...