Panik?

Hjärtat börjar slå hårt, riktigt hårt.
Det börjar göra ont...Och jag får svårt för att andas.
Jag vet inte vart jag ska titta; egentligen vill jag inte se.
Men jag tittar på mina händer, och ser att hela kroppen
skakar.
Det går för snabbt, inte hinner man "andas i en fyrkant" heller.
Nej det går inte, jag kan inte.
Andas.
Jag måste lägga mig på golvet, hjärnan säger
att jag ska sträcka ut mig...
Men jag kryper ihop till en boll. Mitt på golvet.
Gråtandes.
Finns ingen kontroll längre, och jag börjar slita
och dra i mig själv. I hår och ansikte.
Gråt inte...Gråt inte!!!!!
Du har ingen anledning till att gråta.
Vad är det för fel på dig?
Sluta tänk... Snälla sluta tänk!
Frustrerad, försöker jag slå det in i huvudet.
Snälla, öppna mina lungor?

Det kändes som att jag låg där
i evigheter och skipade efter andan.
Men egentligen var det bara 10 minuter.

Om några timmar är det skola.
Välkommen till verkligheten!

Jag
Vill
Inte
Vara
Här.