Okoncentrerat

Varenda liten cell i min kropp vrider
och vänder på sig. Det är motbjudande.
Allt inom mig, vill bara vägra. Hela tiden.
Längtar tills då jag också är något.
Längtar tills då min kropp kan känna lite...ro.
Även fast jag inte tror att jag nånsin kommer göra
det. Inte med den här hjärnan... Inte med detta hjärta.
Det är väl inte meningen, att alla ska kunna vara lugna.
Usch, motbjudande.
Bara slit mig ur min kropp!