Materiella ting

Tyvärr, så får jag inte vara den personen,
som min hjärna säger åt mig att vara.
Tyvärr, så får jag inte göra det min hjärna
säger åt mig att göra.
Är det då konstigt, att man blir lite smått galen
ibland?
Är det då konstigt, att man inte längre vet
vad eller hur man ska göra?
Visst finns det hjälp, men hur lätt är det
att trotsa ens egna hjärna?
Även fast de pratar med mig, så kan de
inte sätta sig in i min kropp...
Och få min hjärna att lyda det dem säger.
Även fast du säger åt mig att göra på ett
visst sätt, så kan du ändå inte få min hjärna att göra
det. Utan JAG måste!
På vägen dit; då jag klarar av att få min hjärna
tänka på bättre saker...
Kommer jag gråta, skrika, blöda och bli väldigt
galen ibland.
Det är inte lätt.
Jag kräver inte att du ska förstå.
Jag kräver att inte bli dömd, för något
du tror att jag är!
Du tror, men du vet inget.
Du är bara sur, för att jag råkar vara starkare
än dig.


Du kan inte veta vem jag är,
genom att se på mig.
Du kan inte se igenom mig.
Tyvärr!