Jag kan inte beskriva hur glad,
och rädd jag är med dig.
Jag kommer på mig själv, sitta och le,
samtidigt som du håller min hand.
Och jag stirrar på fönstret, där vattendroppar
rinner, efter allt höstregn.
Men fortfarande rädd, för att inte klara hösten
med dig.
Det är kyligt på utsidan, men jag bär en stor
värme och glöd inom mig.
Som brinner för dig.
Du är ämnad för mig,
för oss.

Minnen börjar smyga sig tillbaka.
Platser som besöks ger flashbacks.
Det är inte omtyckt.
Det är minnen jag helst inte vill
veta av.
Minnen jag alltid försökt förtära.
Jag trodde att jag lyckades,
men ack,
nej.

Fick en känsla av välmående förut.
Jag log, och kände att det är bra.
Jag har det bra, om inte ännu bättre.
Är omgiven av människor som tycker om en,
står på benen och är nästan helt frisk.
Tacksam
ska jag vara.
Tacksam
är jag.
Och glad!

2 dagar kvar.
Så är han hemma hos mig igen.
Trygg.

Mitt hjärta gör så ont,
utan dig.
Jag fylls bara av saknad.
Sängen är en fiende,
den är tom, och dödar min lycka.
Sömn är min bästa vän, som får
tiden att försvinna.
Du
är det enda jag tänker på.
Och jag kan säga varför;
utan dessa frågetecken som ständigt
jagat mig.
Jag älskar dig.

Jag saknar honom, fruktansvärt.
Ändå har det bara gått två dagar.
Jag är halv utan dig.
Jag vill inte var jag,
jag vill vara vi.
När du är borta,
finns det ingen att luta sig mot,
titta på och bara njuta.
Ingen att trivas hos.
Det är tomt utan dig,
jag använder din T-Shirt som snuttefilt,
varje natt.
Tills du kommit tillbaka till mig.

Det känns som att något börjar krypa tillbaka.
Ångest, ångesten kryper i huden på mig.
Jag vet inte vad jag ska göra,
jag kommer göra något fel.
Snälla,
jag vill inte.

Mindre aktiv här.
Mer aktiv i det verkliga livet.
Kanske så som det ska va.

Grattis på födelsedagen Mii.
Nu har du fan klarat 17 år.
Kanske blir 17 år till då.

Dagen är kommen, då jag
skulle säga att jag mår bättre
än dig.
Dagen jag längtat efter,
då du fått det du alltid förtjänat.
Det låter hemskt utav mig,
men man kan inte behandla andra som du gör
utan att få tillbaka.
Karma min vän, karma.
Nu är det bara att klättra upp igen,
läste du? BARA!
Som du alltid sagt.

Mr.Hycklare

Ni kan era små komplimanger som ni
vet ska få oss att falla.
Ni är medvetna om varenda steg ni tar,
tills ni får oss att krypa efter er.
Och ni vet precis, hur ni ska förföra.
Också hur man kan förstöra,
vår värld.
Vi faller för er skit, varje gång,
om och om igen.
Men inte mer.
Du kan fortsätta gå och titta ner,
se hur ditt liv faller till botten.
För jag tänker aldrig mer luras,
av ert hyckleri.